Men va länge sedan jag var inne på den här sidan. Det kan vara på tiden att jag använder mej av bloggen. Det känns som man måste få skriva av sig då och då.
Jag prenumererar på två veckotidningar ETC och Fria tidningen. jag har Stockholms Fria med. En miss i beställningen men dom kan behöva allt stöd dom kan få. Det kan inte vara så lätt att kämpa mot tidningsmoguler.
Det är inte så lätt att kämpa över huvudtaget nu för tiden. Men det är ju otroligt va mycket pengar det finns när man ska rädda banker. Var fanns alla de pengarna? Dom (politikerna, staten, samhället?) kan väl plocka fram lika mycket till och göra en insats för miljön också. Jag tror inte man ska rädda marknaden. Det känns som det är något som fått liv. Marknaden som kom och tog oss. Det mest sjuka är att det är vi som är marknaden det är ju våra löner vi slänger in i marknadens gap.

Vad är det egentligen som är värt något? Det har väl alla begripit vid det här laget att vi inte kan köpa oss lycka. Jag hoppas att jag inte gjorde någon ledsen men det är sant.
Vad händer om vi skrotar alla pengar. Men att man fortfarande gick till sitt jobb och gjorde vad man brukade, men man fick inte betalt och allt var gratis. Undrar hur det skulle se ut då. Lite spännande och se hur många som trivs på sitt jobb och skulle gå dit. Undras hur många ensamma mammor som skulle testa hummer istället för billigaste falukorven.
Vilken frihet och vilket ansvar.
Det kanske inte skulle fungera. Men det är nu vi måste tänka om, lägga om tänket, fundera ut något nytt. För det är illa ställt med världen.
Men just i min lilla värld är det bäst. Jag måste helt klart dragit det längsta strået när jag föddes i slutet på 50-talet i ett Sverige som inte krigshärjades under andra värdskriget. Där det finns skolplikt för alla. Skolmat till alla även om Bert visar oss i teven att den inte håller måttet längre. Jag kan träffa vem jag vill, gifta mej eller inte. Ingen stenar mej eller könsstympar mej. Jag får fejka en orgasm om jag vill. Och vi har fri rösträtt och demokrati. Men det är inte långt till platser som ser det som en utopi, det vi tar för givet. Är det inte dax att kämpa för en bättre värld?