Att resa.

Jag ska ut och resa igen. Jag köpte biljetten redan i juli. Så resan till Thailand har hägrat sensommarn och hela hösten. Men jag har haft en del ågren också. Det är otroligt vad man kan hitta på för att lindra den lilla rösten som säger att det är helt åt helvete att åka till Thailand. Det är faktiskt en militärdiktatur. Men jag försvarar mej med att det inte är dom jag stöder (men det gör jag ju bara genom att resa dit).
Jag tycker att jag reser på ett bra sätt. Jag åker med lokalbussar bor på små billiga ställen som ägs av lokalbefolkningen försöker vara trevlig och skapa kontakt. Det är svårt med språket så jag har med mej ett litet fotoalbum. Man kan visa bilder och visa med kroppspråk och ha riktigt kul med folk. Vinterbilder skapar förståelse för resandet.
Jag är borta länge, det blir två månader den här gången. Ingen två veckors resa,boende på flott hotell med privat pool, betjäning och mur. Det är mitt försvar för att flyga så långt.

Anekdot från min första resa-06
Jag skulle köpa en bikini, alla hade sagt innan jag reste att allt finns där nere. Jodå om man har storlek XXS. Men damerna där nere är uppriktiga.
- For you Madaaaame? No hab, to big!
Jag tröttnade och tänkte att jag tar med min bh för att lite snabbare kunna kolla storlekarna. Minen på den lilla späda thailändska kvinnan i min ålder var obetalbar. Hon såg ut som jag dragit fram två ICA-kassar när jag drog upp behån ur väskan. Hon kom på sig själv och försökte ändra ansiktsminen. Det var ju lite pinsamt att börja skratta ut kunderna.
Men Fia och jag bara exploderade av skratt och sen stod vi där och skrattade tillsammans alla tre så tårarna rann. När vi torkat tårarna kunde hon upplysa mej om att, -To big, no hab. Jag använde min baddräkt och ibland svart bh och svarta trosor när jag badade resten av resan.

Episod andra resan -07
Vi skulle till Ankor Wat och tog landvägen Aranyaprathet-Poi Pet till Sieam Reip. Vi var äldst på bussen, resten var backpackers i 20 års åldern och unga thailändare och kambodjaner. Det var en av de värsta buss resor jag gjort. (Betänk att jag har åkt buss till Indien och i Nepal på slutet av 70-talet).
Solen var röd-orange när den gick ner och vi hade passerat gränsen. Det röda dammet ligger som ett dis över ett av de fattigaste länder i världen. Gränsövergångens chokartade upplevelse av fattigdom, hopp och handel. Det är fruktansärt varmt, 38 grader och dammet ligger som en hinna på huden. Blicken av den lilla killen, skitig med kläder i trasor som tiggde vid muren. Hans blick sitter inristad i mej. Jag tycker det är fruktansvärt att fattigdom inte är utrotat när det är 2000-tal. Det är ett myller av mopeder, bussar, överlastade till bristningsgränsen och överallt människor. Vi lotsas fram till rätt buss och sätter oss. Smala säten med grön galonklädsel. Fönsterna öppna och en tryckande hetta. Men det är endå skönt att komma undan lite. Få en egen plats i virrvarret. Jag tror det var 12 mil mellan gränsen och Sieam Reip. Det tog oss 7 timmar. Vi körde i 20 km/h vissa sträckor 50 några hundra meter här och där. Stenig uppgrävd grusväg med ständiga nya gropar och ett infernaliskt rött damm som åt sig in överallt. Alla satt insvepta i sjalar och vi försökte stänga dom vinda bussfönstren för att slippa det värsta dammet. Vi skojade och berättade för våra medresenärer att våra vägar är nästan lika dåliga när tjälen går. Om man bortsåg dammet och värmen. Grabbarna från Kanada begrep vad vi menade och skrattade. Under mina fötter hade jag ett extra däck om det skulle bli punktering. Vi slapp använda det.
Dom stora turistatraktionerna är mer eller mindre uppköpta av utländska ägare. Kambodjaner som bor granne med Ankor Wat är för fattiga för att själva kunna gå in där. Det kostar 20 US-dollar för en dag. Har du ingen giltig biljett är straffet 100 US-dollar. Vakterna har uniform och långa bambu käppar. Det gick ryckten om att den dåliga vägen var uppköpt av den privata flygplatsen i Sieam Reap för att turister som flyger in har mera pengar än dom som tar landvägen.
Alla ungar är nyfikna och har ett otroligt sug efter språk. Efter utbildning över huvudtaget. Läkare eller lärare är drömyrket och guide. För det finns massor runt Ankor. Dom tågar först med ett paraply i högsta hugg för att synas i sin grupp. Jag hörde ryska, tyska, engelska, franska och holländska. Guiderna var från kambodja och fick dricks. Därav drömyrket.
Jag tordes inte säga att min son hade gratis skolgång och skolmat och var trött på skolan.
Vi satt och hängde vid huvudingången och väntade på vår taxi. Vi orkade inte gå runt och titta mer på de fantastiska stenbyggnationerna. Efter en hel dag kan man inte ta in mer. Jag satt och läste en bok då det kom fram en liten kille som undrade vartifrån jag kom. -Sverige. Han svarade -Aha Stockholm är huvudstaden. Jag nickade, något imponerad. Han tittade på omslaget till min bok, där en drake kröp fram. Och sa med ett brett leende och med en lättnad i rösten att sådana djur har vi inte i Kambodja.
Något mer som man slås av i Kambodja är att det fanns nästan inga kambodjaner i vår ålder, runt 50. För dom strök med under USA:s krig och sedan under Pol Pot.
Längst den taskiga vägen dit fanns det skyltar som varnade för att gräva i jorden. Det finns massor av minor kvar i marken. Man måste hålla sig på vägarna och inte ströva iväg ut i naturen.
Det är lärorikt att resa och nyttigt att begripa hur jävla bra man har och vara nöjd när man är hemma.

Vilka idioter.

Jaha, det gick rent åt Bryssel. Ja till Lissabonfördraget. Orkar dom inte bestämma själva utan lämna över allt till Bryssel. Jag blir så trött...

Säj nej till Lissabonfördraget!!!

Idag ska det visst tas upp i riksdagen. Jag vill också ha något och säga till om. Låt oss vara med och rösta när det gäller superviktiga saker som påverkar oss för lång tid framöver.
Om det går igenom kan Bryssel bestämma att det är ok att bryta uran i Sverige. Ellar att det är perfekt att öva med stridsplan och träna lågflygningar över det glest befolkade norrland. Rösta
NEJ! Jag kommer att bli skogsterrorist jag lovar. En skit arg liten gerilla tant, så det så!

Köttätande fåglar och en makalös solnedgång.

Jag sa till yngste sonen att; har du sett att vi har köttätande fåglar här. Va, sa han och rusade fram till köksfönstret och kollade ut. Vad såg han?

Och jag bor på världens vackraste plats. Kolla in den här solnedgången.

En utmaning!

Har fått en utmaning av Nina. Jag antar den.
Man ska berätta sju saker om sig själv både alldagliga och knäppa.
1. Jag gillar rejäla frukostar.
2. Jag tar alltid upp liftare.
3. Jag har både ätit Doogy (hundfoder) och Björnklister som vi hade i skolan på 60-70-talet. Oooo den söta gröna burken med sin lilla röda spatel.
4. För 30 år sedan åkte jag buss till Indien.
5. Jag älskar att läsa böcker.
6. Jag kommer inte ihåg vad författare, skådespelare, musiker heter.
7. Jag gillar att sy galna kläder.
Nu ska man i sin tur utmana 7 stycken. Så det blir Mirijam, Ida... sen vet jag inga mer som har bloggar som kollar på den här sidan.

Vara med i TV.

Pappa ska berätta om sig själv imorgon på TV 2 19:30 "Din plats i historien" heter programmet. Det ska bli spännande för jag var ju med där i hans historia i slutet på 50-talet. Det ska bli kul att kolla in.

Förövrigt är jag väldigt stolt över min käre far. Han har precis kommit ut med sin tionde bok. "LIVET ett spektakel" där han skriver så genommänskligt. Han visar på hur snälla vi människor är mot varandra jag menar dom små, dom fattiga som han träffat på under sina virrfärder runt jorden. Ja menar folk som du och jag. Inte som dom som har fallskärmar som vecklar ut sig och får ut 65.000 kr i månaden och har blåst oss på pensionen. Utan den vanlige medelinkomsttagaren som går där och genetar för sin överlevnad. Vi finns över hela världen och pappa beskriver det så bra. Nils Gunnar Svensson "LIVET är ett spektakel" Hedruns förlag. Ett tänkvärt alternativ till en j-vla bra julklapp. Ett litet tipps bara.

Håll dej vid liv...

Varför skjuter dom alla som står för någon possitiv förändring i USA ?
Indianerna; som idag haft massor att säga till oss om hur man lever tillsammans med naturen inte bara skor sig på den.
Malkom X
Martin Luther King
John f Kennedy och vart inte hans bror Ted skjuten också?
John Lennon
Så Obama håll dej med ordentliga livakter. För det känns som hela välden hoppas på dej.

Sorg i mitt hjärta...

Vi drabbades av sorg idag. Lasens mammas man gick bort i natt. En fin människa som jag kommer att sakna. En sann socialdemokrat av den gamla goda stammen. Vi brukade prata politik efter några glas vin och en god middag när vi hälsade på. Han var väldigt ung i sinnet trots sina 85 år och väldigt bra på pingis, han skulle ha spelat en match idag.
Men i natt när han tittade på valvakan från USA somnade han in hemma i soffan.
Det är ju fruktansvärt sorligt och det är en chock för alla som är kvar. Men det är precis så jag önskar att jag får dö. Inte i panik på något sjukhus fastspänd vi en massa aparater och slangar, utan stilla och lugnt glida in djupare och djupare i den eviga sömnen.
Nu är det ju så att jag tror på ett liv efter detta. Så J spelar nog pingis med Sankte Per så molntussarna ryker där uppe någonstans. Jag är väldigt glad över att ha fått träffa denna fina man med busglimten i ögat.

Glad första november....

Jag tror alltid att jag ska skriva något klokt och smart som typ; att alla politiker borde praoa (hur nu man stavar det) hemma hos en ensamstående sjukskriven morsa. En super idé för en ny såpa.

Eller att nu kan man faktiskt skrota krigsindustrin och satsa alla de pengarna på skolor och intressanta utbildningar som inte skulle behöva kosta något för eleven.

Eller att satsa en massa pengar på det nya jobbet miljöräddare. Vi skulle få en massa jobb i glesbygden. Kvicksilvertunnor som någon smart direktör dumpade på 60-talet. Platser där man har målat med kreosot. Syreblåsare på östersjöns botten det låter väl som en flott titel? Istället för Automation Engineer-Supply Chain-Carton Bottel på Tetra pak i Malmö. Är inte det en stackare som ska stå vid löpande bandet och kolla så kartongerna inte trasslar sig?

Men nu väntar jag på varmvatten, har varit nere i källaren och eldat. Det är Alla helgons dag idag och jag har blivit lite bättre från en skitjobbig förkylning. Jag har i stort sett legat sedan i måndags kväll. Vilket gör att jag inte behöver klä ut mej. Stripigt hår och rödsprängda ögon utan att ha mask på mej. Helt OK när det är haloweeeeen .