Lite melankoli

Så sitter man plötsligt själv. Ena stunden fullt med folk i huset nästa stund tomt, alla borta. Det är med blandade känslor jag sitter i mitt tomma hus.
Lasen och yngsta sonen drog till Lasens brorsa 25 mil bort för att kolla in hans nyköpta ställe och åka skidor i Vemdalen. Brorsan har två jakthundar bägge är hanar och vi har en löptik som är inne i sitt höglöp (kan det heta så?). Jag vill inte ha valpar så jag stannade hemma med den löppska hyndan. Jag tyckte det skulle bli skönt men nu känns det lite för tyst och tomt.
När jag var liten var jag enda barnet det tyckte jag var skit tråkigt. Jag längtade efter syskon. Det verkade så mysigt med stora familjer. Jag lyckades skaffa en egen rätt stor familj, tre barn. Två väldigt tätt och en sladdis. När alla är hemma samtidigt känns den väldigt stor min familj. Speciellt när de äldsta tar med flickvän/pojkvän.
Men nu är det tomt och tyst bara den korkade hunden som vill bli påsatt och gnyr runt och är allmänt knäpp när hon löper. Jag tror jag ska krypa ner i sängen med en god bok och vänta in morgondagen. Då kommer dom hem igen.

Ho ho ho jag bloggar igen.

Nu är det jul igen. Det är otroligt vad tiden går. Mitt första lilla barn blev 30 i måndags. Det känns inte som det var så länge sedan hon låg på min mage alldeles liten och kladdig. Redan när hon tittade på mej första gången begrep jag att det var ett klokt litet barn och nu är hon plötsligt tant. Vad är jag då? Uråldrig. Men det gör inget jag har förlikat mej med min ålder. Jag är lika barnslig som jag alltid har varit. Men med mer vett, tror jag.
Resten av familjen sover fortfarande, det börjar ljusna utanför fönstret. -15,7 ute men inne är det varmt och skönt. Bergvärme är så himla lyxigt. Inga mer kalla mornar inget mer spring ner i källaren för att fylla på pannan. Men jag fattar fortfarande inte hur det fungerar. Men jag fattar inte hur telefonen fungerar eller hur tv:en kan sända bilder. Det är tur att man inte måste förstå allt.
Jag gillar julen man samlas och äter gott och dricker spelar spel och har trevligt tillsammans. Känner inget större julstress, det blir vad det blir.
Det är livsfarligt med för stora förväntningar. Man blir alltid blåst och det är aldrig roligt. Min käre sambo fixar det så dåligt varje år så det är skrattretande Idag ska han in till stan. Tycker man det är jobbigt med julstress ska man inte vänta enda in i det sista med att handla och gå på systemet.
Men det är ju hans val.
Jag valde att köpa presenter från www.barnfonden.se gåvor som förändrar välden. Det blev en get till en familj i Zambia, böcker till en kvällsskola i Indonesien, 4 ankor, 5 frukt träd till en familj i Etiopien, 1kg grönsaksfrön och 6 höns. Som kommer att hamna där det gör skillnad. Sen ska jag ge bort några fårskinn som jag gjort själv. Jag är väldigt nöjd med det.
Vi håller ju faktiskt på och köpa oss till döds. Handla oss ur lågkonjunkturen, dom är inte kloka borgarna. Det var ju deras förslag. Vi måste tänka i helt andra banor. Klimat mötet i Köpenhamn var ju ingen hit. Så man får förändra sitt eget betende när det gäller miljön. Och det är lite surt. För när jag äntligen har ett fast jobb och får in pengar så jag har råd att flyga. Då är miljön så skitig så jag skadar den för mycket om jag skulle flyga.
Det blir cykelsemester istället någon gång framöver när det blivit sommar igen.
Så ha en riktigt god jul var gulliga mot varandra och stressa inte, det är inte värt det.
Nu ska jag se om jag hittar julklapps papper från förra året, koka ingfärs knäck och ta en kopp kaffe.