Året som gått...

Det var ett år med mycket innehåll. Veckan i Val Cenis med Lasen som 50 åring. Nu är han där igen, hoppas dom har riktigt roligt.Vald till ordförande för hela Urkults cirkusen. Klarade jag det? Inte utan alla som slitit och slitit genom åren och som vet var man hittar allt. Alla leenden och kramar. Vi hojtade puss o kram i comradion i stället för klart slut. Och jag hade riktigt trevligt under festivalen trots allt.
-Du tjejen som försvann och anmäldes som försvunnen av dina polare och vart efterlyst av polisen. Jag hade en klump i magen ända tills du kröp ut ur någon annans tält på söndagmorgon. Ni som går på festival kan väl höra av er tillvarandra så man slipper gå och fundera på vad man ska säga till föräldrar och press om det värsta hänt och ha den dära klumpen i magen.
Men annars var det hur kul som helst må Urkult leva länge. Den festivalen ger en hopp om mänskligheten.
Åkte till Berlin i påskas med 3 av mina bästa tanter. Huset stod kvar och alla i min familj var lifsens levande när jag kom hem. Men en liten Eva hade dragit vidare, men du finns i mitt hjärta.
Det var mycket jobb, möten, jobb och andra slags möten. Mitt bästa sådant möte var att jag mötte grabbarna som flytt och hamnat i Sollefteå vi hade så kul under förberedningarna för Urkult. Dom hälsar fortfarande glatt på mej när vi ses på stan. Men på hela sommaren tror jag att jag badade två gånger i Åkvisslan.
Och någonstans där i somras beställde jag och Fia var sin biljett till Thailand. Så vetskapen om att kunna sticka iväg och ta dan som den kommer har varit som en liten juvel i min bakficka. Ibland var ångesten över att stödja regimen där mycket större än juvelen.
Hösten med mera jobb och mindre möten. En finfin spelning av Stina på hotellet. Oh vad jag gillar henne. Hur var det hon sa - Går det åt helvete i hörnen klyver man en kråka.
En resa med pappa till Åsele där det fanns flera trevliga gamla släktingar. Ett samtal till en gamal god vännina var skönt att göra. En begravning till och ett bröllop. Må de leva lyckliga resten av sina dagar. Jul med bästa släkten alla var glada och vi spelade spel så det rök om tärningarna och mera jobb. En nyinflytting verkar kunna bli en ny vän för livet. Man ska samla på vänner inte på pengar, börsras kan man inte göra något åt. Vänner kan man vara rädd om. Man ska vara en hygglig själ som min pappa skulle ha uttryckt sig.
Men nu har jag bara ett jobbskift kvar sen är det bara och packa. Så om jag summerar ihop det så har det varit ett bra år. Så nu önskar jag er ett riktigt bra 2009.

Rätt namn på rätt ställe.

Varför inte kalla det vid sitt rätta namn? Arbetsförmedlingen! Jag undrar hur många som någonsin fått sitt jobb från arbetsförmedlingen. Inte jag iallafall och då har jag varit arbetslös i omgångar här i norrland i 15år. Men du ska minsann vara inskriven där och söka varenda jobb dom skickar ut till dej. Nej byt namn till Arbetsförnedringen i stället.
Sen har vi Försäkringskassan. Jag tackar gudarna att jag har ett jobb och inte måste kämpa när man är sjuk. Min mamma sa: För att vara sjuk behöver man en frisk person vid sin sida som orkar bråka för ens rätt till vård. Det sa hon för tio år sedan. Sedan dess har det bara blivit värre och efter nyår...Stackars er som blir ut försäkrade när ni fortfarande är sjuka. Nej dess rätta namn är Förjävlingskassan.
Migrationsverket vilket ställe, vad är det för kallhamrade typer som jobbar där? Jag hoppas att tomten inte kommer till Tobias Billström och jag hoppas att han får mandeln i halsen. Jag kan tala om för dem att vi inte är överbefolkade här i Sverige. Här uppe hos oss rivs lägenheter och skolor läggs ner för att befolkningen minskar.
Jag måste citera Anita Dorazio (vald till årets svensk av tidskriften Focus. Hon får priset för sitt uthålliga, engagerade och målmedvetna arbete för flyktingars rättigheter) när ETC frågar henne Det finns många som tycker att Sverige tar emot alldeles för många flyktingar. Vad tycker du om det?
-Tredje världen tar emot 97% av alla flyktingar, tidigare tog Europa emot 3%, det gör man inte längre. Det är bara en liten rännil som lyckas ta sig hit till vårt stora land med en BNP per capita som är bland de högsta i världen. Skulle vi inte ha råd? Eller plats? Det är starka människor som vill arbeta som tar sig hit, jag ser dem som tillgångar.
Nej Migrationsverket utvisar barn, delar på familjer och skickar tillbaks människor till krigshärjade länder utan hopp. Och att dom sedan firar med champagne och hyr in speciella flygplan för att få iväg människor. Jag skäms över att vara svensk. Varför inte kalla det Utvisningsverket och sluta hymla med att vi är så medmänskliga i Sverige.

Snö i mängder!

Det är faktiskt helt underbart i norrland.

Solen gick precis upp och jag ska baka mjuka pepparkakor. Det är så fint att titta ut och det ser ut som värsta julkortet. Det är 9 minus ute och hög tid att skotta. Det har snöat hela natten.

Julemånad...

Sista månaden på året har börjat. Julstöksmånaden. Det är skönt att titta ut, hela världen är vit mjuk och jag älskar snö på vintern. Stackars alla ni som inte har något vitt fluff utanför fönstret.

Eller ute på verandan. Fast det är lite svettigt att skotta iväg allt. Den var inte så tungt det är rätt torr snö. Och så himla vit, mjuk, kall och genom trevlig och fluffig så man blir nöjd enda ner i magen. Det ska vara vitt ute när det är vinter. Det var därför vi flyttade hit en gång för länge sedan. Men vintrarna är lite vanskliga nu för tiden. Nu ska jag baka småkakor... undras om man kan gömma några till jul?

Att resa.

Jag ska ut och resa igen. Jag köpte biljetten redan i juli. Så resan till Thailand har hägrat sensommarn och hela hösten. Men jag har haft en del ågren också. Det är otroligt vad man kan hitta på för att lindra den lilla rösten som säger att det är helt åt helvete att åka till Thailand. Det är faktiskt en militärdiktatur. Men jag försvarar mej med att det inte är dom jag stöder (men det gör jag ju bara genom att resa dit).
Jag tycker att jag reser på ett bra sätt. Jag åker med lokalbussar bor på små billiga ställen som ägs av lokalbefolkningen försöker vara trevlig och skapa kontakt. Det är svårt med språket så jag har med mej ett litet fotoalbum. Man kan visa bilder och visa med kroppspråk och ha riktigt kul med folk. Vinterbilder skapar förståelse för resandet.
Jag är borta länge, det blir två månader den här gången. Ingen två veckors resa,boende på flott hotell med privat pool, betjäning och mur. Det är mitt försvar för att flyga så långt.

Anekdot från min första resa-06
Jag skulle köpa en bikini, alla hade sagt innan jag reste att allt finns där nere. Jodå om man har storlek XXS. Men damerna där nere är uppriktiga.
- For you Madaaaame? No hab, to big!
Jag tröttnade och tänkte att jag tar med min bh för att lite snabbare kunna kolla storlekarna. Minen på den lilla späda thailändska kvinnan i min ålder var obetalbar. Hon såg ut som jag dragit fram två ICA-kassar när jag drog upp behån ur väskan. Hon kom på sig själv och försökte ändra ansiktsminen. Det var ju lite pinsamt att börja skratta ut kunderna.
Men Fia och jag bara exploderade av skratt och sen stod vi där och skrattade tillsammans alla tre så tårarna rann. När vi torkat tårarna kunde hon upplysa mej om att, -To big, no hab. Jag använde min baddräkt och ibland svart bh och svarta trosor när jag badade resten av resan.

Episod andra resan -07
Vi skulle till Ankor Wat och tog landvägen Aranyaprathet-Poi Pet till Sieam Reip. Vi var äldst på bussen, resten var backpackers i 20 års åldern och unga thailändare och kambodjaner. Det var en av de värsta buss resor jag gjort. (Betänk att jag har åkt buss till Indien och i Nepal på slutet av 70-talet).
Solen var röd-orange när den gick ner och vi hade passerat gränsen. Det röda dammet ligger som ett dis över ett av de fattigaste länder i världen. Gränsövergångens chokartade upplevelse av fattigdom, hopp och handel. Det är fruktansärt varmt, 38 grader och dammet ligger som en hinna på huden. Blicken av den lilla killen, skitig med kläder i trasor som tiggde vid muren. Hans blick sitter inristad i mej. Jag tycker det är fruktansvärt att fattigdom inte är utrotat när det är 2000-tal. Det är ett myller av mopeder, bussar, överlastade till bristningsgränsen och överallt människor. Vi lotsas fram till rätt buss och sätter oss. Smala säten med grön galonklädsel. Fönsterna öppna och en tryckande hetta. Men det är endå skönt att komma undan lite. Få en egen plats i virrvarret. Jag tror det var 12 mil mellan gränsen och Sieam Reip. Det tog oss 7 timmar. Vi körde i 20 km/h vissa sträckor 50 några hundra meter här och där. Stenig uppgrävd grusväg med ständiga nya gropar och ett infernaliskt rött damm som åt sig in överallt. Alla satt insvepta i sjalar och vi försökte stänga dom vinda bussfönstren för att slippa det värsta dammet. Vi skojade och berättade för våra medresenärer att våra vägar är nästan lika dåliga när tjälen går. Om man bortsåg dammet och värmen. Grabbarna från Kanada begrep vad vi menade och skrattade. Under mina fötter hade jag ett extra däck om det skulle bli punktering. Vi slapp använda det.
Dom stora turistatraktionerna är mer eller mindre uppköpta av utländska ägare. Kambodjaner som bor granne med Ankor Wat är för fattiga för att själva kunna gå in där. Det kostar 20 US-dollar för en dag. Har du ingen giltig biljett är straffet 100 US-dollar. Vakterna har uniform och långa bambu käppar. Det gick ryckten om att den dåliga vägen var uppköpt av den privata flygplatsen i Sieam Reap för att turister som flyger in har mera pengar än dom som tar landvägen.
Alla ungar är nyfikna och har ett otroligt sug efter språk. Efter utbildning över huvudtaget. Läkare eller lärare är drömyrket och guide. För det finns massor runt Ankor. Dom tågar först med ett paraply i högsta hugg för att synas i sin grupp. Jag hörde ryska, tyska, engelska, franska och holländska. Guiderna var från kambodja och fick dricks. Därav drömyrket.
Jag tordes inte säga att min son hade gratis skolgång och skolmat och var trött på skolan.
Vi satt och hängde vid huvudingången och väntade på vår taxi. Vi orkade inte gå runt och titta mer på de fantastiska stenbyggnationerna. Efter en hel dag kan man inte ta in mer. Jag satt och läste en bok då det kom fram en liten kille som undrade vartifrån jag kom. -Sverige. Han svarade -Aha Stockholm är huvudstaden. Jag nickade, något imponerad. Han tittade på omslaget till min bok, där en drake kröp fram. Och sa med ett brett leende och med en lättnad i rösten att sådana djur har vi inte i Kambodja.
Något mer som man slås av i Kambodja är att det fanns nästan inga kambodjaner i vår ålder, runt 50. För dom strök med under USA:s krig och sedan under Pol Pot.
Längst den taskiga vägen dit fanns det skyltar som varnade för att gräva i jorden. Det finns massor av minor kvar i marken. Man måste hålla sig på vägarna och inte ströva iväg ut i naturen.
Det är lärorikt att resa och nyttigt att begripa hur jävla bra man har och vara nöjd när man är hemma.

Vilka idioter.

Jaha, det gick rent åt Bryssel. Ja till Lissabonfördraget. Orkar dom inte bestämma själva utan lämna över allt till Bryssel. Jag blir så trött...

Säj nej till Lissabonfördraget!!!

Idag ska det visst tas upp i riksdagen. Jag vill också ha något och säga till om. Låt oss vara med och rösta när det gäller superviktiga saker som påverkar oss för lång tid framöver.
Om det går igenom kan Bryssel bestämma att det är ok att bryta uran i Sverige. Ellar att det är perfekt att öva med stridsplan och träna lågflygningar över det glest befolkade norrland. Rösta
NEJ! Jag kommer att bli skogsterrorist jag lovar. En skit arg liten gerilla tant, så det så!

Köttätande fåglar och en makalös solnedgång.

Jag sa till yngste sonen att; har du sett att vi har köttätande fåglar här. Va, sa han och rusade fram till köksfönstret och kollade ut. Vad såg han?

Och jag bor på världens vackraste plats. Kolla in den här solnedgången.

En utmaning!

Har fått en utmaning av Nina. Jag antar den.
Man ska berätta sju saker om sig själv både alldagliga och knäppa.
1. Jag gillar rejäla frukostar.
2. Jag tar alltid upp liftare.
3. Jag har både ätit Doogy (hundfoder) och Björnklister som vi hade i skolan på 60-70-talet. Oooo den söta gröna burken med sin lilla röda spatel.
4. För 30 år sedan åkte jag buss till Indien.
5. Jag älskar att läsa böcker.
6. Jag kommer inte ihåg vad författare, skådespelare, musiker heter.
7. Jag gillar att sy galna kläder.
Nu ska man i sin tur utmana 7 stycken. Så det blir Mirijam, Ida... sen vet jag inga mer som har bloggar som kollar på den här sidan.

Vara med i TV.

Pappa ska berätta om sig själv imorgon på TV 2 19:30 "Din plats i historien" heter programmet. Det ska bli spännande för jag var ju med där i hans historia i slutet på 50-talet. Det ska bli kul att kolla in.

Förövrigt är jag väldigt stolt över min käre far. Han har precis kommit ut med sin tionde bok. "LIVET ett spektakel" där han skriver så genommänskligt. Han visar på hur snälla vi människor är mot varandra jag menar dom små, dom fattiga som han träffat på under sina virrfärder runt jorden. Ja menar folk som du och jag. Inte som dom som har fallskärmar som vecklar ut sig och får ut 65.000 kr i månaden och har blåst oss på pensionen. Utan den vanlige medelinkomsttagaren som går där och genetar för sin överlevnad. Vi finns över hela världen och pappa beskriver det så bra. Nils Gunnar Svensson "LIVET är ett spektakel" Hedruns förlag. Ett tänkvärt alternativ till en j-vla bra julklapp. Ett litet tipps bara.

Håll dej vid liv...

Varför skjuter dom alla som står för någon possitiv förändring i USA ?
Indianerna; som idag haft massor att säga till oss om hur man lever tillsammans med naturen inte bara skor sig på den.
Malkom X
Martin Luther King
John f Kennedy och vart inte hans bror Ted skjuten också?
John Lennon
Så Obama håll dej med ordentliga livakter. För det känns som hela välden hoppas på dej.

Sorg i mitt hjärta...

Vi drabbades av sorg idag. Lasens mammas man gick bort i natt. En fin människa som jag kommer att sakna. En sann socialdemokrat av den gamla goda stammen. Vi brukade prata politik efter några glas vin och en god middag när vi hälsade på. Han var väldigt ung i sinnet trots sina 85 år och väldigt bra på pingis, han skulle ha spelat en match idag.
Men i natt när han tittade på valvakan från USA somnade han in hemma i soffan.
Det är ju fruktansvärt sorligt och det är en chock för alla som är kvar. Men det är precis så jag önskar att jag får dö. Inte i panik på något sjukhus fastspänd vi en massa aparater och slangar, utan stilla och lugnt glida in djupare och djupare i den eviga sömnen.
Nu är det ju så att jag tror på ett liv efter detta. Så J spelar nog pingis med Sankte Per så molntussarna ryker där uppe någonstans. Jag är väldigt glad över att ha fått träffa denna fina man med busglimten i ögat.

Glad första november....

Jag tror alltid att jag ska skriva något klokt och smart som typ; att alla politiker borde praoa (hur nu man stavar det) hemma hos en ensamstående sjukskriven morsa. En super idé för en ny såpa.

Eller att nu kan man faktiskt skrota krigsindustrin och satsa alla de pengarna på skolor och intressanta utbildningar som inte skulle behöva kosta något för eleven.

Eller att satsa en massa pengar på det nya jobbet miljöräddare. Vi skulle få en massa jobb i glesbygden. Kvicksilvertunnor som någon smart direktör dumpade på 60-talet. Platser där man har målat med kreosot. Syreblåsare på östersjöns botten det låter väl som en flott titel? Istället för Automation Engineer-Supply Chain-Carton Bottel på Tetra pak i Malmö. Är inte det en stackare som ska stå vid löpande bandet och kolla så kartongerna inte trasslar sig?

Men nu väntar jag på varmvatten, har varit nere i källaren och eldat. Det är Alla helgons dag idag och jag har blivit lite bättre från en skitjobbig förkylning. Jag har i stort sett legat sedan i måndags kväll. Vilket gör att jag inte behöver klä ut mej. Stripigt hår och rödsprängda ögon utan att ha mask på mej. Helt OK när det är haloweeeeen .

Men va länge sedan jag var inne på den här sidan. Det kan vara på tiden att jag använder mej av bloggen. Det känns som man måste få skriva av sig då och då.
Jag prenumererar på två veckotidningar ETC och Fria tidningen. jag har Stockholms Fria med. En miss i beställningen men dom kan behöva allt stöd dom kan få. Det kan inte vara så lätt att kämpa mot tidningsmoguler.
Det är inte så lätt att kämpa över huvudtaget nu för tiden. Men det är ju otroligt va mycket pengar det finns när man ska rädda banker. Var fanns alla de pengarna? Dom (politikerna, staten, samhället?) kan väl plocka fram lika mycket till och göra en insats för miljön också. Jag tror inte man ska rädda marknaden. Det känns som det är något som fått liv. Marknaden som kom och tog oss. Det mest sjuka är att det är vi som är marknaden det är ju våra löner vi slänger in i marknadens gap.

Vad är det egentligen som är värt något? Det har väl alla begripit vid det här laget att vi inte kan köpa oss lycka. Jag hoppas att jag inte gjorde någon ledsen men det är sant.
Vad händer om vi skrotar alla pengar. Men att man fortfarande gick till sitt jobb och gjorde vad man brukade, men man fick inte betalt och allt var gratis. Undrar hur det skulle se ut då. Lite spännande och se hur många som trivs på sitt jobb och skulle gå dit. Undras hur många ensamma mammor som skulle testa hummer istället för billigaste falukorven.
Vilken frihet och vilket ansvar.
Det kanske inte skulle fungera. Men det är nu vi måste tänka om, lägga om tänket, fundera ut något nytt. För det är illa ställt med världen.
Men just i min lilla värld är det bäst. Jag måste helt klart dragit det längsta strået när jag föddes i slutet på 50-talet i ett Sverige som inte krigshärjades under andra värdskriget. Där det finns skolplikt för alla. Skolmat till alla även om Bert visar oss i teven att den inte håller måttet längre. Jag kan träffa vem jag vill, gifta mej eller inte. Ingen stenar mej eller könsstympar mej. Jag får fejka en orgasm om jag vill. Och vi har fri rösträtt och demokrati. Men det är inte långt till platser som ser det som en utopi, det vi tar för givet. Är det inte dax att kämpa för en bättre värld?

Hur fan gick det till?

Så kommer Oggan hem från skolan och pillar ihop allt. Sätter sig ner och får kontakt med nätet. Det borde inte ha fungerat med det gjorde det. Ser man ut som ett frågetecken eller är man ett???

Adapter knas!

Måste tyvärr skicka iväg mitt tangentbord mushållare och adaptern till min kära support. Kommer ny nästa vecka. Så i en vecka kan jag bara titta på skärmen och hur kul är det?

Livet är skört!

När vi kom hem var allt annorlunda. En väldigt god väninna hade gått bort. Detta är min fjärde död. Det låter väldigt konstigt men det är så. Det är den fjärde personen som försvunnit ur mitt liv som man aldrig mer kan nå. Det hade kunnat bli fler för vi hade en brand i källaren. Men Lasen vaknade i tid och kunde rädda sig själv Manne och hunden. Men 10 minuter till och det hade varit kört. Så var rädd om varandra, bråka inte i onödan och skiljs alltid som goda vänner!

Vår semester

Det var inte vår i Berlin. Det blåste snålt och på något vis hade vi faktiskt fått med oss snön när vi kom fram 06:00 på påskaftonsmorgonen till Kaiserdamm. Vi tog U-ban till Schönhauserallé 103 där vi skulle bo. Tyvärr kom vi inte åt rummet förren klockan 15:00. Vi fick lämmna vårt pick och pack inlåst på kontoret. Sen gick vi ut i Berlin, vi var ju i en stor stad så mycket hade öppet.









Vi bänkade oss i ett café och var så där övertrötta och fnissiga som man blir när man inte sovit mycket och åkt buss i 18 timmar. Sen finns det en känsla av utslängd i storstan. Känslan av farligheter, konstiga typer, andra dofter, möjligheter och äventyr i en salig blandning.

Efter kaffet åkte vi till en marknadplats med tunnelbanan. Vi hade köpt oss ett 7-dagars kort för 25 Euro vi kunde åka hur mycket som helst. Och bäst av allt 4 förvirrade tanter får alltid hjälp. Folk var väldigt vänliga över huvudtaget i Berlin. Och det var inte svårt att hitta. De få gångerna vi kom fel var vi aldrig långt borta från vårt mål.

Vi installerade oss på vårat 4-bäddsrum med dusch och toa under taknocken i Berlin.Vi hade nödtrappan utanför vårt fönster stor som en balkong. God hotellfrukost.

Berlin är en väldigt speciell stad. Sönder bombad och delad och enad och uppyggd igen. Massor med ställen för eftertänksamhet och krigsminnen.

En bit av muren som fortfarande står kvar.

En inglasad innervägg från ett sönderbombat hotell .

Mitt i en park under några träd ett ledset ansikte.

Ett inglasat babylon som hedrar den stora pengabörsen .


Och graffiti och konst i en myllrande massa.

Puss i Påsk

Jag hade tänkt skriva en massa intelligenta saker på min sida. Men nu hinner jag inte det. För jag ska fira Påsk i Berlin och jag blir hämtad snart. Måste kolla att jag packat bra. Det finns ju ingen vår där nere heller. Men jag måste önska glad påsk till alla. Ät ekologiska krav ägg dom är allra mumsigast.

Disträ

Glömde både glasögon och mobilen på jobbet. Hjälp jag ser inget och kan inte få tag på någon. Hela mitt kontaktnät har jag ju på telefon. Ja det är förjävligt, men det löser sig. För imorgon kommer min kära arbetskamrat och räddar mej. Så det är bara ikväll jag är oseende och kontatlös.

Förlorade och fastar

Det började bra jag vann två gånger. Sedan förlorade jag men i slut ändan vart det 39kr och det kan man ju leva med. Sen vart det fika. Men jag har börjat fasta så det blev en kopp örtte med lite honung för att lyxsa till det.
Idag har jag börjat lite lugnt. Fil med kravbanan till frukost. Flera glas vatten. Till lunch misosoppa och katrinplommonjos. Mera vatten och grönsaksjos som jag späder med varm vatten. Så allt jag dricker är lite ljumet. Till middag misosoppa med kokt palsternacka och en liten kokt potatis till det ett glas tranbärsjos. Det känns helt ok. Lite ont i huvudet bara. Men jag springer på toa en gång i timmen. Få se hur länge man orkar. Jag är ledig två dar till. Det värsta kanske är över då. För sedan ska det vända och man ska må jätte bra. Det är väl någon utdrivningsfas kan jag tro. Har lagt två msk linfrön i blöt över natten i ett glas med vatten ska slurpa i mej det imorgon bitti. Som att dricka grodyngel. Dom slinker ner snabbt.

Glad kvinnodag

Det små snöar och är helt vitt ute. I fjällen skulle det vara hård vind hoppas Lasen kan åka skidor ändå. Får väl höra hur det gått imorgon. Oggan kom hem igår då vart det slut på friden. Inte för att han stör hela tiden men datorn vart ju upptagen.
Ikväll ska jag gå på kvinnominne och fira våran egen dag. Det blir soppa och uppträde. Hoppas det kommer lite folk.
Jag ska faktiskt smita vid 7. För då ska jag spela kort med mina vänninor. Vi har gjort det sedan september förra året. Samlats och spelat Gin rummy. Vi spelar om pengar men vi samlar vinsten i en liten påse. Den är nu värd 35oo och för dom pengarna ska vi hyra en stuga på något trevligt ställe. Det är det ända spelbolag som jag varit med i där alla faktiskt vinner. Trevligt umgänge när vi spelar och en rolig helg någonstans längre fram i vår.

En dag alldeles för mej. Ingen hemma mer än jag och hunden. Ingen som vill något ingen som kommer med förslag på ditt och datt. Bara jag och mej att ta hänsyn till. Skönt.

Hade vilda planer i natt på olika projekt. Har samlat på mej speglar genom åren. Dom tänkte jag limma upp på väggen i mitt lilla röriga arbetsrum. Där det aldrig arbetas, för att det är litet och rörgt. Det kommer att göra så rummet ser större ut i alla fall.

Åker till macken dom har en hörna med måleriattiraljer. Men kom hem med en liten tub kontakt lim. Så typiskt. Klart klasiskt ladsortsproblem. Vill inte åka 9 mil för en stor burk rejält klister. Nåja ett par mini speglar kan jag sätta upp. Före och efter bild kommer senare.

Solen strålar så nu blir det en kopp kafsla på balkongaltanen.

Bild igen;)

Kul med bilder och jag tror jag har klurat ut hur man gör. Den här är tagen på en av mina promenader. Franskt vintervatten.

Dubbelbild

Var i Frankrike med familjen. Alla utom jag åkte bräda eller skidor. Jag strosade runt i byn. Gick promenader, läste ut 4 böcker. Satt och fikade, tittade på folk och hade semester. Köpte mej ett par förtjusande glassiga glasiär brillor som har exakt samma färg som mitt hennafärgade hår. Fråga mej inte varför jag har lagt in två bilder på mej. Jag är bara glad att dom dök upp och tur att det inte är tio. Jag trixade runt ett bra tag och gav upp. Och började skriva ett inlägg drack ett glas vatten och när jag kom tillbaka till datorn fanns det två bilder av mej. Trolleri!

Tittut!

Tröttnade på min förra blogg och startar en ny variant. Lite spännande att ploppa runt i alla nya fält och rutor som dyker upp på skärmen. Det kanske blir bra när man får sitta ifred och greja. Har redan tryckt bort mej en gång och hittat mej igen. Och fotot satt kvar, jag blev så glad. Det är det klurigaste, att hämta bilder. Men den som knappar runt får se.
Oggan är i Åre och Lasen repar hemma hos Per. Så det är lungt i stugan. Så jag sitter här i lugn och ro och roar mig kungligt.
Det har varit drygt ett tag. Vintern är inte så jädrans rolig. Har nog haft ett lätt vinterdepp. För jag har verkligen inget att klaga på. Ungarna mår bra, ekonomin är ok, det finns ved i källaren, jag har ett bra jobb, fina vänner. Men ändå har det känts som livet har varit trögt och träigt. Som det har passerat bredvid och jag har uttråkat tittat på och tänkt japp, där går det, mitt liv. Totalt omed.
Men nu ska det bli ändring på det tänkte jag. Den enda som kan ändra på något i mitt liv det är jag.