Det var ett år med mycket innehåll. Veckan i Val Cenis med Lasen som 50 åring. Nu är han där igen, hoppas dom har riktigt roligt.Vald till ordförande för hela Urkults cirkusen. Klarade jag det? Inte utan alla som slitit och slitit genom åren och som vet var man hittar allt. Alla leenden och kramar. Vi hojtade puss o kram i comradion i stället för klart slut. Och jag hade riktigt trevligt under festivalen trots allt.
-Du tjejen som försvann och anmäldes som försvunnen av dina polare och vart efterlyst av polisen. Jag hade en klump i magen ända tills du kröp ut ur någon annans tält på söndagmorgon. Ni som går på festival kan väl höra av er tillvarandra så man slipper gå och fundera på vad man ska säga till föräldrar och press om det värsta hänt och ha den dära klumpen i magen.
Men annars var det hur kul som helst må Urkult leva länge. Den festivalen ger en hopp om mänskligheten.
Åkte till Berlin i påskas med 3 av mina bästa tanter. Huset stod kvar och alla i min familj var lifsens levande när jag kom hem. Men en liten Eva hade dragit vidare, men du finns i mitt hjärta.
Det var mycket jobb, möten, jobb och andra slags möten. Mitt bästa sådant möte var att jag mötte grabbarna som flytt och hamnat i Sollefteå vi hade så kul under förberedningarna för Urkult. Dom hälsar fortfarande glatt på mej när vi ses på stan. Men på hela sommaren tror jag att jag badade två gånger i Åkvisslan.
Och någonstans där i somras beställde jag och Fia var sin biljett till Thailand. Så vetskapen om att kunna sticka iväg och ta dan som den kommer har varit som en liten juvel i min bakficka. Ibland var ångesten över att stödja regimen där mycket större än juvelen.
Hösten med mera jobb och mindre möten. En finfin spelning av Stina på hotellet. Oh vad jag gillar henne. Hur var det hon sa - Går det åt helvete i hörnen klyver man en kråka.
En resa med pappa till Åsele där det fanns flera trevliga gamla släktingar. Ett samtal till en gamal god vännina var skönt att göra. En begravning till och ett bröllop. Må de leva lyckliga resten av sina dagar. Jul med bästa släkten alla var glada och vi spelade spel så det rök om tärningarna och mera jobb. En nyinflytting verkar kunna bli en ny vän för livet. Man ska samla på vänner inte på pengar, börsras kan man inte göra något åt. Vänner kan man vara rädd om. Man ska vara en hygglig själ som min pappa skulle ha uttryckt sig.
Men nu har jag bara ett jobbskift kvar sen är det bara och packa. Så om jag summerar ihop det så har det varit ett bra år. Så nu önskar jag er ett riktigt bra 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar